Friday, May 05, 2006

"Nästa gång ni kommer hit är det bättre att ni sover någon annanstans!" Det är vad min mamma sa för en liten stund sedan med en sådan bitter ton att jag fick kväljningar av det. Vad är hon så arg över. Jag skickade ju bara polisen hem till dem.

Dem, de är min mamma och hennes man. Och de är just de två som hela tiden hamnar på tapeten. Det verkar inte som att vi kan föra en normal disskussion längre i den halvan av min familj . Inte utan att deras äktenskap på ett eller annat vis bidrar till samtalsämnet. Hur vi barn ska motsätta oss deras äktenskap jämt och ständigt. Hur speciellt jag och min syster motarbetar min mammas nye man. Hur jag alltid ska lägga mig i. Ibland önskar jag att verkligen att det vore så, på riktigt.
Det jag verkligen inte kommer överens med min mamma om är i grund och botten hur hon bemöter sina barn och hur hon själv tillåter sig att bli behandlad.

Alla dessa samtal sent om kvällarna. Gråten som stockas i hennes hals. Ett knappt hörbart "Jag orkar inte mer" till sedan ett hysterisk "JAG ORKAR INTE MER" mellan gråten som får henne att kippa efter luft. Hur många gånger har jag inte fått trösta henne. Lämnar han dig så låt honom att gå mamma, du mår nog bättre då. Alla de gånger jag har fått ringa till honom och skarlpt sagt "Gå hem och prata med din fru". Jag har fått agera medlare de sinsemellan så länge nu så att jag tar för givet att det är vad hon vill när hon ringer mig. När hon mår dåligt får jag lägga mig i mer än jag vill och ännu mer. Och jag har gjort det för att jag älskar min mamma. Sedan ringer min syster och är ledsen för något som min mamma och hon är oense över. Helt plötsligt får jag inte lägga mig i längre, inte om inte gagnar mamma. Det kan vara en sådan enkel sak som att min syster har grälat med vår mor om pengar. Då får vi genast höra att vi hatar hennes man och att vi aldrig vill låta vår mor få vara lycklig. Alltid samma visa.

Det är bara så att jag gör precis som jag vill. Jag lägger mig i precis som jag vill. Eftersom vår familj inte fungerar som den bör så inkräktar jag på min familj. Hur fel låter inte det då att jag inkräktar på min familj, men det låter faktiskt så på min mamma när det inte passar henne att jag bryr mig.

Fåfäng. Jajjemän, ingen ska kunna se att jag mår dåligt på grund av min man. Egoistisk. Hur kan du tro det? Om bara jag får må bra så får alla må bra. Manipulativ. Jaha, du har lyssnat på din syster hör jag. Hon bryr sig inte om hur jag mår hon vill bara få alla att hata min man. Snyft!Tre ord som beskriver min mamma. Synd är att jag inte kan komma på tre ord som beskriver henne som den mor jag älskar.
Sedan har vi tre olika stadier som hon ständigt pendlar mellan. Förnekelse, ågren och handling. Stadiet som irriterar mig som mest är det stadie som hon alltför oftast befinner i, förnekelse. Ågren nuddar hon snabbt vid för att sedan förneka att hon har varit där, och handling sker så sällan att hon inte kommer ihåg hur man gör.

<<<

Skulle inte påstå att jag till skillnad från någon annan är perfekt, men jag erkänner åtminstonde mina brister och fel. Kanske för att jag i min uppväxt har haft en far som hoppas att man glömmer och en mor som skyller på alla andra. Till en början så tog jag på mig skulden för deras fel brister och brister, och trodde att jag var orsaken till som blev fel. Detta skulle dock ändras i min tonårstid till att framstå som en rebell. Rebell? Nej det var jag inte. Att leva mitt eget lliv var det enda jag ville göra.
Så trött på mammas tjat. Trött på en frånvarande far. Trött på att hamna i kläm. Började engagera mig mer i jobbet än i skolan vilket bidrog till att min far engagerade sig i min skolgång och i mitt liv. Mamma var väl inte så glad i att jag skolkade från skolan, men hon slapp ju ge mig pengar när jag tjänade ihop mina egna. Eftersom att skolan inte gav mig en utmaning så tillfredställde den mig inte heller. Alltså gick jag inte dit.
Som vuxen ser jag hela den tiden i ett helt annat perspektiv än som tonåring. Förstår att mycket av det jag gjorde var för att få mina föräldrars uppmärksamhet. Det finns bara en sak jag ångrar från den tiden, och det är att jag sket i plugget.

<<

Att hela tiden få be sina föräldrar om ursäkt utan att få en ursäkt tillbaks tär faktiskt på en som människa. Sakta men säkert bryts man ner till en individ som alltid kryper för andra, som hela tiden tror att man är orsak till allt som blir fel. Det gör en till en liten mus som är rädd för att öppna käften.
Jag var sådan. Gick undan när jag fick skäll och grät mig till sömns för att jag var så hopplös. Men att sedan se mina småsystrar genomlida samma helvete väckte en glöd i mig så stark att jag skulle kunna döda för dem. Jag har fått ge upp så mycket av mig själv för att ta hand om mina systrar, speciellt den äldsta av dem. Att finnas till hands för henne när hon är ledsen är givetvis min skyldighet som storasyster. Att bråka med min mamma om min syster är något jag gör för min systers skull samtidigt för min egen skull. Inte för att ge igen utan för att min syster ska få växa upp med känslan av att vara älskad.
Emma heter hon, den äldsta av min yngre systrar. Hon fyller arton år i augusti. Sedan hon var femton år har hon bott hos hennes pojkvän. Hon flyttade dit för att hon inte kunde bo under samma tak som min mamma och hennes nye man. Herregud! Det är det första folk säger när de hör det. Och jag håller med.
Driven ut från sitt hem, sin familj. Dragen med rötterna upp ur marken. Varför? Det finns många svar. Kanske för att min syster när hon var femton år fick ta hand om vår yngsta syster som var tio år då. Hjälpa henne med läxor coh försumma sina egna. Laga mat till henne ur ett tomt kylskåp. Stanna hemma och vara barnvakt när hon hellre ville umgås med sina vänner. Allt detta medan vår mor var ute och roade sig själv.
Emmas pojkvän Christos som hon då hade varit tillsammans med i två år var hemma med henne när hon satt barnvakt. Han och Emma skrapade alltför ofta ihop sina sista pengar. För att kompensera det tomma kylskåpet. Han gav mina systrar en chans att vara trygga genom att finnas till hands. Min mamma avgudade Christos, en gång i tiden.

1 Comments:

Blogger andthenitwasme said...

ska dra ut och läsa....
mormor

3:16 PM  

Post a Comment

<< Home